I torsdags hade vi som vanligt hoppträning, och Lissie var riktigt bra! Värmde upp på en volt med tre hinder med fyra/fem språng mellan. I höger varv hade hon svårt att orka hålla ihop sig på fem språng mellan andra och tredje hindret, men hon kämpade väldigt bra. Åt vänster var det inga som helst bekymmer och hon var riktigt fin där.
Därefter gick vi över och hoppade ett räcke, in på volten och avsluta med ett räcke, och sedan samma sak fast med oxrar. Avslutade med att bara hoppa oxrarna på en böjd linje och hon satt tillbaka extremt bra. Jag kunde vara jättelätt i handen och hon stannade kvar och väntade superfint på hindret. Just den känslan var riktigt härlig!
Med Cooper var planen att dressyra lite i ridhuset, men det var väldigt mycket hästar så det vart mest jogga runt och inte försöka vara ivägen. Började sedan låta lite konstigt av hans skor så vågade inte utsätta han för så mycket mer för visste inte om han skulle hinna skos innan klubbtävlingen.
I fredags var jag och Fanny ute på en längre uteritt med ganska mycket spring. Lissie var glad över att äntligen få komma ut och slippa ridhuset för en gångs skull. Cooper däremot fick vila på grund av fötterna.
I lördags fick jag en fin syn när jag kom till stallet, för paddocken var skottad! Därför fick båda hästarna ridas runt lite där. Fick nämligen beskedet att hovis kunde komma på söndag morgon, så då vågade jag anstränga Coopers fötter litegrann. Blev mest att vi lallade runt för red båda barbacka och var lite isigt. Ville mest bara att de skulle få röra på sig lite.
Därefter kom söndagen och Cooper fick ordning på sina fötter innan det var dax för klubbtävlingen som ni kan läsa mer om i det förra inlägget.
Igår var jag, Fanny och Joline ute på en långtur. Joline snodde Lissie och jag fick såklart rally kallen Cooper. Han höll sig för det mesta i skinnet och han tyckte det var såååååå roligt att få springa. När vi trodde att vi hade överlevt och bara var cirka 200 meter från stallet, så stod det en älg på sidan av vägen. Vi väntade på att den skulle gå iväg och när den väl försvann in i skogen fortsatte vi att gå, och såg då att det stod en kalv kvar. Så där går vi på vägen precis mellan mamma och kalv. Paniken kom och vi satte av i galopp och skyndade oss hem, haha. Kändes som vi skulle dö där ett tag men är glad att älgmamma stannade kvar i skogen. Hästarna var nog glada att få galoppera fram till stalldörren och slippa gå ;) Verkar som det alltid ska vara någon form av äventyr när vi tre är ute på tur, haha!
