Lissie var fin på framhoppningen, dock lite stark och kändes inte riktigt tillfreds i munnen. Nu i efterhand skulle jag varit mer aktiv med benen och låta munnen vara. Hon hoppade fint och var bra annars. På banan följde samma känsla, att hon blev stark och jag använde händerna istället för benen. Vilket resulterade i varierad rytm och dåliga lägen vid hindrena.

 

Ettan och tvåan var helt okej, till trean tittade hon till lite, och därmed använde jag ben, och hon hoppade fint. Fick dock inte ihop henne på linjen till fyran och vi fick ett halvt galoppsprång för kort men hon löste det. Var en väldigt snäv tillbakasväng till femman och jag svängde för mycket med handen vilket resulterade i att vi tappade fart och hon kom väldigt nära, men hon löste det med. Tack vare det fick vi bra med plats till 6an som också var på relaterat avstånd så det hoppade hon fint. Sjuan var också bra. 8an var en kombination med två språng och jag ställde till det extremt igen. Bromsade för mycket in och blev alldeles för kort över a-hindret så vi fick 2,5 språng till b-hindret. Trots det var vi fortfarande felfria och vidare till omhoppningen. 9an tog vi oss an helt okej. Dock drog hon för mycket åt höger efter och jag lyckades inte parera det, så fram till 10an som egentligen var en böjd linje tog vi en rak linje vilket blev väldigt trångt och snett. Hon löste det igen. Därefter var 11an helt okej och till 12an red jag äntligen lite framåt och hon kunde hoppa av lite större för att slippa trampa om. Detta fick dock efterföljden att hon stack efter och vi fick trångt igen till 13 men som hon återigen löste. 

 

Om jag bara hade ridit på mer framåt hade vi kunnat plocka bort galoppsprång på linjerna och det hade blivit ett bättre flyt med jämn rytm. Nu blev det istället dragkamp utan att bli färdig vilket ledde till dåliga distaner. Men är väldigt glad över Lissie som ändå hoppade, och att hon inte var i någon bom är lite otroligt faktiskt. 

 

Dagen efter hade jag ungefär samma känsla på framhoppningen men jag försökte använda mer ben. Hon hoppade suveränt och var fin. Precis när jag skulle ta sista språnget, hann precis ropa "hoppning oxer", så ropade de ut att ambulans eventuellt skulle komma. Det slutade med 50 minuters paus, jag hoppade av och Lissie kände sig färdig för dagen. När jag hoppade upp igen ville hon inte galoppera på framåt, sparkade när jag drev på henne och inget funkade. Inne på banan provade vi hoppa ettan men hon drog bara förbi hindret, drev på henne och hon svarade med tre rejäla sparkar och jag valde att utgå. Inget att göra åt saken, det går inte tvinga en 800 kilos sur fröken att göra något. Hon tjurade till ordentligt när vi skulle lasta också, så hon var inte alls glad på mig tror jag, haha. Bättre lycka nästa gång!