Klubbtävling 7e februari

Igår anordnades en klubbtävling och båda mina hästar fick äran att gå en runda var. Det är det närmsta vi kommer tävling i dessa tider, så det är superbra att få träna på att tävla. Cooper hoppade 60cm och Lissie 90cm bara för att börja enkelt och bygga självförtroende, både hos mig och hästarna. Cooper har dessutom inte hoppat en tävlingsbana sedan i somras och det var ungefär tre månader sedan Lissie tävlade senast. 
 
Cooper fick ganska bra förutsättningar för att få en så positiv upplevelse som möjligt. Detta på grund av att han fick agera kompis åt den första som startade (start nummer två var inte redo eller något liknande, hängde inte riktigt med själv) och fick därför spana lite extra på hindren. Därefter hoppade vi fram och han var lite spänd, stannade två gånger på oxern men jag gjorde ingen stor grej av det utan bara lät honom få ta den tiden han behövde.
 
När det var vår tur att komma in på banan tog det lite tid med ryttaren innan, så vi hann spana in alla hinder en gång till. När vi fick startsignal satt jag upp galoppen och sedan löste Cooper det mesta faktiskt. Försökte hålla en bra galopp hela tiden och stöttade honom framför hindren, utan att göra allt för mycket. Vill ändå att han ska våga själv utan att jag "tvingar" över honom. Och som han briljerade!! Han var sååå extremt modig och hade full koll på vad som gällde. Han hoppade av väldigt stort på flera oxrar vilket gjorde mig otroligt glad att han vågade ta det initiativet! 
 
Med tanke på att han inte hoppat tävlingshinder på evigheter är jag himla glad att han tyckte det var så roligt. När vi gick i mål fortsatte han att söka hinder och hade nog kunnat tagit en runda till. Duktigaste grabben <3 
 
 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av My Nordqvist (@mynordqvist.se)

 
Näst på tur var fröken storÖra. Vi var ute i lite väl god tid och fick fördröja lite tid genom att ta en liten skogsrunda innan hon fick träna på att stå still (värsta som finns om man frågar henne). Efter mycket om och men fick vi komma in på framhoppningen och Lissie vart mest glad över att äntligen få göra något. Tog några enstaka språng och hon hoppade superbra. När vi kom in på banan spanade vi in lite hinder och visade henne hinder nummer fyra noga, på grund av att det var ett vägghinder (=läskigt enligt henne som ni vet vid detta laget).
 
Därefter fick vi startsignal och hon förstod direkt var som gällde. Försökte sätta upp en bra men relativt lugnt galopp mot ettan vilket jag tycker att jag lyckades med. Hon landade i korsgalopp och blev väldigt stark vilket gjorde att vi inte hann bli riktigt klar till tvåan. Helt okej till trean, och sedan kom vi till fyran. Hon skyggade ut lite från väggen och kände att hon vart lite osäker och ville ut på sidan, men hon accepterade läget och hoppade ändå (Sååå glad <3). Resten av banan var väldigt bra ändå tycker jag förutom att vi kom lite väl nära på sista hindret. Hon satt tillbaka väldigt fint innan den sista linjen och hon hade rejält med kraft över åttan vilket då gjorde att det vart trångt på sex språng, men men, hon löste det fint ändå.
 
Hon landade nästan hela tiden i korsgalopp och därför hon vart lite stark. Men jag ser det också som positivt eftersom vi har haft en lång tid då hon b a r a  landat i vänster galopp. Nu börjar ändå högern komma fram mer och mer, ibland bara bakbenen, ibland bara frambenen och ibland alla fyra. Bara träna vidare så kommer det sakta men säkert.