I måndags skulle det vara någon form av hinder framme i ridhusen, så jag passade på att utnyttja det med båda hästarna. Lissie var först ut och fick vara i lilla ridhuset där det var lite bommar framme. Perfekt för vår del då vi behöver träna på att behålla lugnet mellan bommarna, skulle behöva göra det varje dag egentligen. Började ganska lugnt och harmoniskt, men när det började skottas snö och smällas utanför och i dörren plus två olika longerande ekipage blev det lite mer stressigt och hetsigt från Lissies sida. Men, men.
Cooper fick gå i stora ridhuset där det stod mer hinder framme. Började travhoppa ett hinder och höjde allt eftersom. Sedan hoppade vi en kortare bana och höjde upp litegrann. Han var så himla lugn och avslappnad trots att hindrena var lite högre än nergrävda, haha. Jag blir lika glad varje gång vi hoppar nu, fina fina killen <3
Resterande del av veckan har båda hästarna trimmats och det har blivit mycket ridhus. På grund av plusgraderna och regnet som kom och att temperaturen därefter legat på stadiga -15 till -20 grader, har snön blivit stenhård och näst intill omöjlig att ta sig fram i. Vilket gjort uteritterna ganska världelösa, vilket det leder till mer ridhus helt enkelt. Påbörjat förvänd galopp med Lissie vilket inte är det enklaste. Redan andra passet fick vi ihop en kortsida åt varje håll, så det är bara träna vidare. Cooper försöker jag jobba lite teknik med, jobbar på att han ska bli starkare och få ett bättre flyt i skolorna samt att han ska vara rak och behålla formen i de enkla bytena. Han kan gärna dyka lite precis i övergången från galopp-skritt, men tycker det är mycket bättre nu när jag verkligen fokuserar på det och inte slarvar själv.
Lissie hopptränade i torsdags. Hoppade en serie och hon var riktigt fin och arbetade bra över alla hinder. Både landade och bytte till höger galopp efter sista hindret vilket var det jag var mest nöjd med, haha. Hoppa vet vi ju alla att hon kan!
Igår hoppade jag båda hästarna. Tyvärr blev det dåliga omständigheter då det var andra som hoppade och vi fick anpassa oss väldigt mycket. På grund av det blev det mycket stillastående och väntan, som sedan resulterade i lite stress när det väl var "vår tur". Lissie var väldigt stark från början och fick knappt stopp flertalet gånger. Hoppade en linje som blev kalabalik då hon bara stack iväg, så struntade i den och hoppade enkelhinder istället. Då var hon extremt fin istället. Var så lugn både innan och efter och allt klaffade perfekt. Avslutade med att ställa ett hinder vid väggen för hon brukar kunna känna sig trängd och tycka det är obehagligt. Hon gjorde det väldigt bra, men började överhoppa mer än normalt och lite väl extremt ibland (sista fyra bilderna). Vet inte om det var för att hon blev spänd eller så, för hon kändes inte annorlunda. Mot slutet tappade jag ridningen och allt blev pannkaka så vi avslutade med att hoppa lite lägre för självförtroendet.
Cooper var näst på tur, men i samma veva kom det in flera andra. På grund av det skyndade vi oss för att hinna bli klar, så han gjorde nog bara kring tio språng. Fokuserade på titthindrena och han hoppade både grind, vattenmatta och plank på första försöket. Visserligen lågt eftersom vi bara fokuserar på självförtroende, men ändå stora framsteg! Otroligt stolt över honom som tog vattenmattan utan att fundera allt för mycket. Tänk tiden då vi inte ens kunde gå nära en vattenmatta..
Till helgen ska båda vara med på klubbhoppning. Cooper ska hoppa 60cm och Lissie får nog bara gå en 90cm, inte bestämt mig helt än. Kul kul!
