Ledig!!

I fredags gjorde jag mitt sista jobbpass på schema för denna sommar, och jag har nu ungefär 3,5 veckas ledighet innan skolan drar igång! 
 
Efter jobbet åkte jag raka vägen till hästarna för att pussa lite på dom samt packa ihop alla deras grejer för att göra iordning inför flytten hem igen. Därefter var det full fart hem för vi hade en 75-års fest för morfar och den var i full gång när jag dök upp. Vi åt oss proppmätta och hade det trevligt!
 
Igår flyttade vi hästarna direkt på morgonen och släppte ut de i stora sommarhagen hemma tillsammans med Coopers gamla hagkompis. De rejsade på ordentligt och verkade väldigt glada och nöjda! 
 
Senare på eftermiddagen red jag båda två till travbanan. Började med Qurre och tog på honom gramanen eftersom han mestadels stod på bakbenen senast jag red. Han var en helt annan häst och betedde sig som vanliga Qurre vilket var väldigt skönt. Cooper var också samma gamla jag. Red honom på novabett första gången på evigheter och han kändes mycket bättre i munnen på det. Han vet även vad som gäller på travbanan och framförallt när jag styr in honom på rakbanan. Fullt ös medvetslös, haha! Märks inte att den lilla köttbullen sovit ute i snart sex veckor. 
 
På kvällen gick jag och Jenniefer till Julia för att äta och dricka massa gott. Vi hade det väldigt mysigt och snackade massa skit innan det var dags att promenera hem igen kring midnatt. När vi kommit ungefär halvvägs kommer två killar med luvor (ser inte ansiktena men ser ut som att de har som en halsduk uppdragen för att dölja de) och de kommer ut från skogen som är precis bredvid gångvägen (cirka 50 meter framför oss). Vi båda fick dåliga känslor och vi ville inte möta dom så vi ökar farten och skyndar oss ut från gångvägen över på andra sidan bilvägen och då gör dom exakt samma sak. De forsatte dock åt ett annat håll men de där tio sekundrarna när de går åt samma håll som oss kändes som flera minuter och vi båda väntade bara på att det skulle smälla på något vis.
 
Jag har aldrig någonsin känt den där rädslan när jag mött killar och det var så himla vidrigt. Bara någon hundra meter senare behövde vi splittra på oss och gå själv sista bitarna så Jenniefer ringde mig och vi båda gick och kollade bak och var livrädd att de skulle dyka upp igen. Nä fyfan alltså vad är de för samhälle vi lever i när man ska behöva känna sådär. Uscha!