3 månader med Qurre

22 Augusti
 
 
26 September
 
 
30 oktober
 
 
Tänk att det redan gått tre månader sedan vi var och hämtade Qurre. Och vilken förändring som skett på denna tid, både kroppsligt och mentalt. Hans stress är i princip bortblåst, ibland kan han visa små små tendenser till orolighet men inte alls på samma vis. Han lyfter på fötterna relativt snällt nu även fast det finns mer att önska, från början kunde han kicka tio gånger och jag fick låsa fast hans ben med mitt ben. Det var ett träningspass att greja med hans fötter och jag fick en hel del sparkar när jag inte hann dra undan mitt ben. 
 
I ridningen ville han inte gå framåt om jag krävde ett stöd mellan tygel och bett. Han lyssnade på skänklarna om han fick gå fritt men direkt jag krävde minsta lilla stängde han av allt. Han orkade helt enkelt inte så jag har tagit mini, mini steg och sökt kontakt med hans mun sakta men säkert för att han ska få chansen att acceptera läget. 
 
Idag tar han alla hjälper relativt enkelt, har fått en bra mycket större galopp, kan göra små tempoväxlingar osv. Framåtbjudningen kommer mer och mer allt eftersom styrkan också kommer. Nu har vi endast tränat några gånger i veckan i ridhuset i strax över en månad och han visar redan väldigt stora framsteg. Det ska bli roligt att se hur han är om en månad och ännu mer spännande om ytterligare tre månader!

Utgång och rakade hästar

I lördags åkte jag på fest och tanken var att jag endast skulle vara där. Dock fick jag idén att åka in till stan klockan ett på natten och smet in på en krog för att släpa med mig några kompisar till en annan krog där Tjuvjakt spelade. Dock så hann klockan bli lite väl mycket och de hade slutat spelat för länge sen. Men vi hade roligt ändå haha! 
 
Igår hade jag bakishäng och kollade på världscupen i hoppning i väntan på att mamma och pappa skulle komma hem. När de kom hem åkte vi till stallet och rakade hästarna. Cooper har aldrig riktigt gillat att bli klippt och jag tror det beror på att han inte fått speciellt bra upplevelser av det. Maskinen har inte tagit och har stått i 2 timmar och knappt fått klart halsen så den har nog tuggat lite på honom då. Men nu fungerar äntligen maskinen till 100% och då stod han som ett ljus!! Han lät mig till och med klippa i "armhålorna" och det har jag aldrig fått göra utan att han stått och bara väntat på att flyga i luften. Det enda han inte gillar är i nacken och nära huvudet så det är bara att acceptera att han får se ut som en tuffs där. 
 
Qurre hade jag ingen aning om hur han skulle reagera, startade maskinen och då tittade han på den som att "vad tusan är det där??!" sedan stod han helt obrydd. Hur snäll och lugn som helst! Förresten ser ni hur prickig han blev? Tänk när han kommer vara helrakad, såå häftig!! 
 
Såhär blev slutresultatet på de två grabbarna. Valde att endast halvraka samt att jag lämnade lite extra på Qurre eftersom han dels inte har samma björnpäls och inget överflöd i fett för den delen heller. Cooper är känslig över ryggen och nu när vi ändå inte ska tävla på ett tag valde jag det praktiska framför det snygga. De har ett andningshål samt att de kan stå utan täcke inne och även ute just nu så länge det inte regnar eller snöar. 

Första snön och rädda hästar

 
Imorse snöade det litegrann, tillräckligt mycket för att det skulle bli vitt! 
 
Eftersom det var en sådan bra dag i torsdags var det såklart tvunget att gå utför. Igårmorse skulle jag släppa ut hästarna innan skolan så jag behövde skynda mig. När jag är där på morgonen passar jag på att ge mina hästar lite mat eftersom de helst ska ha sina tillskott morgon och kväll. För det första hade betforen som jag förberett frusit. För det andra hade Qurre bajsat i krubban. För det tredje spillde jag ut hela Qurres mat i foderboden. Bra start på dagen! 
 
Jag red på kvällen och när jag var påväg hem med Cooper blev han livrädd för något djur (antagligen) ca 200 meter innan stallet. Han var helt galen och när vi kom fram var Qurre helt vild i hagen. Skyndade in med C i boxen för att sedan ta in Q. Jag hann inte mer än att gå in till honom så kände han sig trängd mellan mig och stallväggen och han drog rakt igenom hagen. Han var livrädd för något i skogen bredvid stallet och sprang runt ett tag innan jag fick tag på honom. Raka vägen in i boxen med honom och där fick han stå kvar. Kände inte riktigt för att bege mig ut med honom när han var i det tillståndet. 
 
Idag släppte jag också ut och båda hästarna var fortfarande livrädda, men Qurre absolut värst. Skulle vara intressant och se vad det är som rör sig där inne i skogen..