Så blev han min

Qurre importerades från Holland i januari av ett försäljningsstall. Jag såg hans annons men han var hingst och därmed inte direkt intressant. Han är ett Italienskt halvblod, tävlad upp till 120 i Italien och alla vaccinationer är från Italien så troligtvis har han bara ”mellanlandat” i Holland. Från försäljningsstallet såldes han till en hästrädd som lät honom stå i en box utan mat. Som tur var hittades han och såldes innan det var försent, men han var bara skinn och ben. Jag har en bild men vill inte lägga ut den eftersom det inte är min och det är ingenting man vill se. Här kastrerades han och i början av juli såldes han till Skellefteå. Den dåvarande ägaren blev av med stallplatsen och hade inget annat val än att sälja honom. Där kom jag in i bilden.
 
 
Jag, mamma och pappa låg på stranden och jag scrollade genom hästnet. Hörde av mig på en gång och det var redan flera intresserade. Enda chansen att jag skulle vara först var att vara på plats morgonen därpå. Mina fantastiska föräldrar ställde upp så vi hängde på transporten och vi begav oss uppåt i landet.
 
Provridningen gjorde vi i ett ridhus i ca 10-15 minuter. Han ville inte röra sig framåt och det kändes inte rätt av mig att tvinga honom. Vi travade och galopperade några varv och sedan fick det vara bra. Istället gick vi ut på vägen och där hade han lite mer framåtbjudning. Galopperade en bit och trots att det var första gången jag satt på honom så kände jag mig så trygg på hans rygg. Även fast jag i princip redan bestämt mig innan vi ens var där så var det detta som avgjorde. Han ska med hem!
 
När vi lastade honom ville han inte kliva på. Han var varken stressad eller rädd utan snarare frågande, kändes som att han tänkte "vart ska jag behöva flytta nu?". När han väl gick upp en bit på rampen lyfte i princip pappa in honom med longerlinan. Bakbenen lyftes av linan och han hade inget val än att förflyttas några centimeter i taget. En rädd häst hade inte accepterat en sådan situation. När han väl fått landat hemma ska vi träna på att åka transport och att han ska få in känslan av att han alltid kommer hem efteråt. Nu förknippar han det bara med flytt.
 
 
På hemvägen stannade vi på en våg för att väga honom och fick en siffra på 420kg. Han borde väga kring 500kg vilket säger ganska mycket om hur tunn han är. Just nu ska han helt enkelt äta upp sig och ridas ute. Sedan får vi se hur fort han får upp hullet och när han kan börja tränas. Jag har inte bråttom utan det får ta den tid det tar. Viktigaste är att han mår bra!
 
 
Er kommer jag göra allt för <3

Säg hej till Quick Beyond

 
Igår låg jag, mamma och pappa på stranden när jag fick syn på en annons på hästnet. Sex timmar senare var vi påväg upp till Umeå där vi sov på hotell och vidare idag till Skellefteå för att kolla på en häst. Ett magert Italienskt halvblod på 9 år. Vi fick inte till någon vidare vacker uppvisning under provridningen och han var trött efter 10 minuter. Men nånstans inom mig kände jag att detta kan bli riktigt bra. Han har tävlat 120cm tidigare men har haft ett rent ut sagt helvete detta år och jag kunde bara inte åka hem utan honom. Jag hoppas att vi kommer bli ett bra team och att Cooper fått en ny bästis. 
 
Vår resa började idag och jag är otroligt taggad på framtiden. Jag och min alldeles egna häst, Quick Beyond ❤