Slutspurten

December har varit en slutspurt innan jul men nu kan man säga att jag verkligen är på sluttampen. Imorgon väntas redovisningen av det stora projektet vi haft hela terminen. Därefter ska även en rapport in på samma projekt, visserligen är den näst intill klar men ändå en hel del småfix kvar. Till sist är det ytterligare en kurs där det är redovisning och rapport, men vi hade tur och kunde dela upp gruppen så tre perosoner gör redovisningen och två gör det sista på rapporten. Jag ska fixa rapporten så nu vill jag bara lämna in dessa rapporter och ta ledigt!!! Eller ja, ledigt och ledigt, då sätter tentaplugget igång istället. Jippie! 
 
Hästarnas dagar rullar på som vanligt. Igår kom det äntligen lite snö och det firade vi med galoppmys. Qurre börjar släppa till i arbetet på ett helt annat sätt. Han bjuder på bättre framåt och börjar söka sig fram till bettet mer och mer. Framåtbjudningen är verkligen extremt mycket bättre. Cooper istället är mest vild och galen. Vi försöker leka med lite byten och han kan lägga världens bakutsparkar, därefter blir han rädd för sig själv och superstressad. Märker direkt när han är för stressad och att magen inte mår bra av det. Han har även börjat sticka ganska mycket i galoppen så nu är det bara fokus på att vara lugn. Samtidigt som han behöver rejsa för att bli av med energin, dessa djur haha..
 

Torsdag

 
Just nu är det lite kallare än vad det var då dessa bilder togs. Igår var det under -10 och båda hästarna fick varsin kort uteritt för ryttaren kände inte för att vara ute allt för länge i kylan. Idag istället är det en ynka minusgrad så då kan man överleva igen. 
 
Idag ska Qurre få följa med på min hoppträning för första gången. Cooper var riktigt dålig senaste hoppträningen som var den första gången han hoppade efter att han trampade på sig själv träningen innan. Han tyckte inte alls att hindrena var roliga så istället tar jag med Qurre denna gång så får Cooper bygga upp förtroendet hemma ett tag till. När jag hoppat honom hemma har det inte varit några problem och därför blir det nog bra för honom att få in många språng i kroppen igen för att se att inte är farligt. Förutom det har han även visat tendenser till headshakingen just på hoppträningarna vilket han inte gör hemma så det blir nog lugnast för hans lilla mage och vara hemma. Vi går och hoppar med Fanny och Nisse nu på förmiddagen istället!

När oturen dyker upp

Idag var jag och Cooper på hoppträning. Det började riktigt bra och det kändes som han var på hugget. Han hoppade allt utan att blinka även när tränaren höjde upp trots att det mest var "uppvärmning". När vi skulle hoppa ett räcke med vattenmatta under (som Cooper brukar vara mycket skeptsk till) kom vi lite nära och eftersom han ofast brukar titta till och stanna någon gång på det i början hann jag bara tänka att det skulle bli ett stopp. Istället tog han världens skutt över (hur duktig som helst <3) och jag tappade balasen. Det i sin tur ledde till att han blev rädd för mig när jag satt på sniskan så han slängde sig "bort" från mig och jag åkte i backen. Jag var uppe på benen på en gång och det enda jag såg var att han bara stod på tre ben. Då kan vi snacka om tusen tankar på en sekund.. Strax därefter började han stödja på det och gick sedan helt normalt som tur var. 
 
Han klev på sig själv och har broddar så det ledde till flera rejäla sår på ena bakbenet. Det blödde ordentligt och vi hade tur att få låna lite ur någras sjukväskor så jag kunde linda benet och åka hem. Verkar som att det bara är ytligt och ser ut som att senorna verkar klarat sig så det är bara att hoppas på det. Lilla hjärtat <3