Pay and jump 16e maj

 
Cooper fick ta sig an en bana på 80cm vilket vi inte gjort på nästan ett års tid. Hindrena var inte alls maxade utan många var lite lägre men det passade oss perfekt. Min plan var att ta det lugnt och sansat och försöka få honom att våga lite själv utan allt för mycket av min stöttning. På framhoppningen hoppade han kalasfint och vågade ta för sig. Det höll i sig ganska bra på banan också! 
 
Han stannade på första hindret, men sedan vågade han sig över det med ett spänt skutt. Därefter hoppade han super och vågade ta för sig och hoppa stort något språng. Sexan och åttan stannade han på en varsin gång men när vi tog det igen var det inga problem. Därefter ville jag hoppa hela banan en gång till, men då fick vi ett missförstånd på tvåan då jag trodde han skulle hoppa men han gjorde en liten nit istället. Så jag åkte av in i hindret och knäckte en bom (jämför mittenbommen på första och sista bilden, hahaha). Det var bara att hoppa upp igen och börja om från början. Då hoppade vi felfritt! 
 
En riktigt superduperbra dag för vår del. Hade jag drivit på honom ordentligt så som jag har ridit tidigare hade vi nog kunnat skippat något stopp, men det är inte hela världen. Jag har ändrat lite synsätt och vill att han ska våga hoppa själv med egen vilja, utan att jag lägger honom perfekt till varje hinder och pushar honom till max. Därför vill jag även fortsätta rida så på "tävling" för att göra allt så normalt som möjligt och inte ställa till med onödiga spänningar hos honom. Han gjorde väldigt mycket bra saker som väger upp det lite sämre!
 
 
Två timmar senare var det Lissies tur och hon fick hoppa en meter. Nu i efterhand hade vi lika gärna kunnat tagit oss an en 110cm eftersom det inte var så många maxade hinder. Men, men! Hon hoppade felfritt och jag valde att hoppa omhoppningen med henne för att få en lite längre bana. Försökte ha en lugn galopp och komma nära hindrena och den planen tycker jag att vi lyckades med. Vi kom lite väl nära på några hinder men jag ser det bara som positivt när det är så pass lågt för henne och hon får använda lite mer bakdel för att komma över och därmed bygga lite mer muskler. Det svåraste nu är att försöka få henne att landa i höger galopp samt göra byten åt höger för det är det största störningsmomentet mellan hindrena för tillfället. Det andra börjar vi få koll på faktiskt! 
  
Förövrigt är jag nöjd över min stora tjej! Hon var väldigt lugn och sansad under hela processen från urlastning till lastning på tävlingsplatsen och bara skötte sig exemplariskt. Tänk vad mycket som har hänt med hennes psyke sedan dag 1!