Vår första hoppträning

Nikon d7200 + AF-S Nikkor 50mm f/1,8G
 
Igår fick jag verkligen bevis på att det finns hopp för oss. Detta var första gången vi hoppade hinder över cirka 75cm men det brydde inte han sig om utan körde på bara. Trots att vi kom nära så var han schysst och löste det ändå och han var inte tittig utan hoppade allt utan krångel. Såå duktig! 
 
Det som måste jobbas på är självklart styrkan för att få honom mer reglerbar och på bakbenen. Men trots att den brister rejält är det roligt att se kämparglöden i honom! 
 
Tänk att vi bara "tränat" i två månader och första tiden gick han inte framåt om inte jag drev i varenda steg, och nu inte ens två månader senare har vi hoppat 90cm. Framtiden ser ljus ut <3  

Torsdag

 
Just nu är det lite kallare än vad det var då dessa bilder togs. Igår var det under -10 och båda hästarna fick varsin kort uteritt för ryttaren kände inte för att vara ute allt för länge i kylan. Idag istället är det en ynka minusgrad så då kan man överleva igen. 
 
Idag ska Qurre få följa med på min hoppträning för första gången. Cooper var riktigt dålig senaste hoppträningen som var den första gången han hoppade efter att han trampade på sig själv träningen innan. Han tyckte inte alls att hindrena var roliga så istället tar jag med Qurre denna gång så får Cooper bygga upp förtroendet hemma ett tag till. När jag hoppat honom hemma har det inte varit några problem och därför blir det nog bra för honom att få in många språng i kroppen igen för att se att inte är farligt. Förutom det har han även visat tendenser till headshakingen just på hoppträningarna vilket han inte gör hemma så det blir nog lugnast för hans lilla mage och vara hemma. Vi går och hoppar med Fanny och Nisse nu på förmiddagen istället!

Klubbtävling 10e november

Nikon d7200 + AF-S Nikkor 50mm f/1,8G
Fotograf: Mamma
 
För snart en månad sedan (hur fort har denna månad gått egentligen?!?!) gjorde jag och Qurre vår klubbtävlingsdebut. Jag valde att hoppa 40 och 50cm och det jag var mest intresserad av var att se hur han skulle bete sig på banan. Jag hade förväntat mig att han skulle bli lite spänd och jag vet ju hur Cooper blir. 
 
På framhoppningen gjorde vi inte så mycket eftersom vi var många på en liten yta och jag litar inte på styrningen för vår del. Vi travade mest runt och tog lite galopp sedan hoppade vi fram några språng bara. 
 
När vi skulle in på banan trodde jag att han skulle reagera på gången mellan ridhusen (är en trång passage). Men istället var det som att han förstod vad som var på g för han traskade på och vart dunderpigg istället. Innan vi fick startsignal sprang vi runt på en volt och jag kände hur han sög tag i varenda hinder han fick syn på. Sedan var vi igång han hoppade runt hela banan felfritt. Till den andra klassen vart han ännu piggare och han verkade tycka att det var hur roligt som helst. Kolla öronen på alla bilder liksom haha!! Riktigt roligt och jag hoppas verkligen att han kommer fortsätta ha denna positiva inställning.