Sometimes I live just in the moment, the next I worry for a month

Japp då var vi här igen då, en vecka och lite till har passerat sedan sist. Förra veckan var jag inte på topp men hade ett ganska fullspäckat schema så dagarna rullade på ändå. Varvade utsläpp av hästarna med skola och sedan stallfix samt ridning. 
 
Hästarna hade krav på mig vilket var skönt för annars hade jag nog låtit de vilat onödigt mycket vilket skulle gett mig ännu mer dåligt samvete. Qurre gick åtta dagar fram tills igår då han fick en välförtjänt vilodag, Cooper är inne på sin åttonde dag idag och får fortsätta ett par dagar till. Så vila har det inte blivit! 
 
I skolan har två nya kurser satts igång och det är 110% nu på direkten, samt den tredje kursen som fortsätter där det börjar närma sig "panik veckan" som jag så fint döpte den till i vår schemaplanering för projektet. 
 
Och pricken över i:et är det två veckor kvar tills jag kör upp för BE-kortet och jag måste ta och backträna lite mer så det verkligen sitter till 110%. Man vet ju aldrig vad uppkörnignssnubben tar med en på för uppdrag haha!

Debuten på bortaplan

 
 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Första gången på bortaplan 🐫 #QuickBeyond

Ett inlägg delat av My Nordqvist (@mnordqvist) 3 Nov 2018 kl. 6:36 PDT

Bläddra två steg för att se film 
 
Första ordentliga ridbilderna och film på oss två fick vi idag! Vi gjorde debuten med att åka till ridskolan för att checka läget med både lastning och hur han hade tänkt att bete sig inför nästa helg då vi ska vara med på en klubbhoppning och hoppa två små rundor. 
 
Han skötte sig exemplariskt och var bara lite smått stressad direkt vid urlastningen när han självklart funderade på vart han hade hamnat. Men när sadeln åkte på och vi gick in i ridhuset var det som att han förstod på en gång vad han skulle göra. Han var hur cool som helst och traskade på som att han inte gjort annat. Själva passet gick också bra och han hade betydligt med framåtbjudning. Han galopperade på riktigt bra och det är skönt i stora ridhuset eftersom det blir så pass mycket längre raksträckor mot för ridhuset hemma där hörnen kommer fortare än kvickt. 
 
När vi lastade honom för att åka hem gick han på transporten utan någon som helst övertalan (när vi lasttränat hemma har pappa behövt "trycka" in honom med en lina). Vi hade också kameran i transporten och när vi var påväg hem stod han mycket lugnare och åt mestadelen av tiden, medans när vi åkte dit var han ganska orolig. Han kanske helt enkelt förstod att vi bara var där för att träna och skulle sedan hem igen. Han växer så mycket mentalt hela tiden och det är så roligt att se <3

3 månader med Qurre

22 Augusti
 
 
26 September
 
 
30 oktober
 
 
Tänk att det redan gått tre månader sedan vi var och hämtade Qurre. Och vilken förändring som skett på denna tid, både kroppsligt och mentalt. Hans stress är i princip bortblåst, ibland kan han visa små små tendenser till orolighet men inte alls på samma vis. Han lyfter på fötterna relativt snällt nu även fast det finns mer att önska, från början kunde han kicka tio gånger och jag fick låsa fast hans ben med mitt ben. Det var ett träningspass att greja med hans fötter och jag fick en hel del sparkar när jag inte hann dra undan mitt ben. 
 
I ridningen ville han inte gå framåt om jag krävde ett stöd mellan tygel och bett. Han lyssnade på skänklarna om han fick gå fritt men direkt jag krävde minsta lilla stängde han av allt. Han orkade helt enkelt inte så jag har tagit mini, mini steg och sökt kontakt med hans mun sakta men säkert för att han ska få chansen att acceptera läget. 
 
Idag tar han alla hjälper relativt enkelt, har fått en bra mycket större galopp, kan göra små tempoväxlingar osv. Framåtbjudningen kommer mer och mer allt eftersom styrkan också kommer. Nu har vi endast tränat några gånger i veckan i ridhuset i strax över en månad och han visar redan väldigt stora framsteg. Det ska bli roligt att se hur han är om en månad och ännu mer spännande om ytterligare tre månader!