Där kom förkylningen

Nikon d7200 + AF-S Nikkor 50mm f/1,8G
 
I brist på annat kan vi njuta av några till bilder på Pernilla och Caija. 
 
Godmorgon fredag! 
 
Igår vaknade jag upp med en brakförkylning och det var inte bättre idag. Hade helst legat under täcket hela dagen både igår och idag men tyvärr finns det inte tid för det. Hästarna har fått varit ute och sprungit i skogen och på travbanan vilket är ungefär det jag orkat. Igår kom träns- och sadelhängare på plats i sadelkammaren så jag tog hem det mesta av mina grejer för en ordentlig rengöring. Det tog i princip hela eftermiddagen, men nu är det rent och kan få flytta in senare idag! 
 
Idag drar nollningen igång på skolan och jag hade tänkt parta på imorgon, men det ser inte speciellt ljust ut med denna förkylning. Rolig sista-helgen-innan-skolan-börjar att ligga hemma sjuk. Men, men vad ska man göra..

Fyra veckor med Qurresprätt

Imorgon är det fyra veckor sedan vi var och hämtade Qurre. De första dagarna var han relativt lugn men sedan blev han väldigt stressad i hagen. Efter ungefär en vecka satt vi för en grind så han fick lov att stanna kvar "nere" med Cooper vilket gjorde att han blev han lugnare och lugnare. Nu den senaste veckan behövs inte grinden längre utan han går gärna ner själv i hagen trots att Cooper inte är där. Han känns inte stressad utan äter gräs hela dagarna med Cooper vilket medfört att han börjat lägga på sig några extra kilon också.
 
Från början fick han mycket hö eftersom han inte hade ro att beta men nu äter han gräs och får såklart hö på natten. Jag känner ingen anledning att ge honom hur mycket mat som helst bara för att han ska gå upp i vikt fort utan så länge han får normal/strax över normal fodergiva kommer han sakta men säkert lägga på sig. Det känns som det mest hälsosamma för honom och det går helt klart åt rätt håll. Ge honom några månader till sedan är han nog redo för större utmaningar!
 
 
Denna bild är tagen dagen efter han kom
 
 
Denna bild är tagen för en vecka sedan, alltså är de tagna med tre veckors mellanrum. Revbenen syns inte just när han står sådär och blodådrorna under magen gömmer sig under lite mer fett. Nu har ytterligare en vecka gått och han har säkert plussat ett par kilon till. 

Cooper går från klarhet till klarhet

Alltså herregud vad fin Cooper har blivit under de senaste veckorna. Från det att jag provade sporrar med trissor har det gått spikrakt uppåt och det är förbaskat roligt!!!! Han har bjudit på magiska högerslutor där han tagit i och ökat mer och mer hela vägen och jag får näst intill hålla emot lite. Galet med tanke på att vi för tre veckor sedan tragglade med att ens lyckas med momentet i en arbetstrav. De tre andra skolorna blir också bättre och bättre så det finns hopp för oss!
 
Det svåra just nu är att han gärna faller över i galopp istället men jag tror det beror på att jag är van att driva så otroligt mycket och nu när han blivit känsligare måste jag vara finare med mina hjälper, vilket är fantastiskt för det är dit man vill komma. Patrik Kittel sa att det tar cirka fyra månader för hjärnan att ställa om sitsen och koordinationen, får hoppas det går snabbare för mig ;)
 
Vi har en och en halv vecka kvar tills säsongens första start och det ska bli otroligt spännande vad vi kommer åstadkomma inne på banan. Snacka om taggad!!!!