Dressyr igår

Ni glömmer väl inte tävlingen om ett egendesignat mobilskal?? Ni hittar den HÄÄÄÄR
 
Igår stod det jobb på schemat igen 8-16. Var hemma en stund efter det innan jag for vidare till Cooper. Vi gick till ridhuset och dressyrade lite. Började med lite skrittjobb. Skänkelvikningar, halter och ryggningar. Direkt i halten körde han upp huvudet och skulle kolla på omgivningen så var bara för mig att ha tålamod tills han sänkte nacken och därefter backa och fram. Travade sedan igång i en lägre form och red mycket volter för att sedan rulla över i galopp. Han kändes inte helt eftergiven och red därför en hel del förvänd galopp. 
 
Han svarade inte så bra för högerskänkeln och vänstertygeln så flyttade honom för höger och sådant. Jag tyckte också att han kändes ganska svag men beror nog på att han inte gått så hårt ett tag och då blir han lätt sådär. Är fel att uttrycka det som svag då det mer är att han blir lat och ouppmärksam så han blir småstark och tycker att jag kan bära upp honom. 
 
På slutet blev han fin och då återgick jag till haterna och ryggningarna. Mycket bättre då såklart och han hade huvudet sänkt även i ryggningarna oftast. Märks tydligt hur viktigt det är att han får komma igång med kroppen och framförallt bakbenen. 
 
Idag ska jag göra en efterföljare på detta och se hur dagsformen är!
 

The only one who's ever known, Who I am, who I'm not, and who I wanna be

Nikon d3100 + AF-S Micro Nikkor 60mm f/2,8G ED

Finaste tjejen! ❤

Ni som hängt kvar här under många års tid, kommer ni ihåg finaste islänningen jag red ett halvår innan jag köpte Cooper? Världens finaste Litla-Nös.
 
Hon stod på ridskolan Riiby som jag red på under ett par år. Efter jul/vinter uppehållet då ridkskolan började igen fick jag sitta upp på Litla. Detta var då 2013. Någonting hade hänt när någon töltat på henne vilket hade lett till att hon totalvägrade någon annan gångart än skritt. Jag fick ösa på henne så hon förstod att det inte var tölten vi ville åt utan trav och galopp. Hon sa ifrån ganska rejält med kickningar, små resningar osv. Men det tog inte alls lång tid tills hon var som normal igen. Jag fick börja rida henne fler gånger i veckan och ha henne som min egen.
 
Samtidigt höll jag på att leta häst och det spekulterades i om jag skulle köpa henne men jag ville inte ha en islänning. Tillslut köpte jag Cooper och då blev Litla ståendes. Pratade om att jag skulle få låna hem henne till Coopers stall men det blev inte av.
 
Har under alla år funderat så mycket om vad som hände med henne och i fredags fick jag svar på det. Hon hade något fel i bogen vilket vi visste under tiden jag red henne (därav att hon inte ville tölta). Trodde det var en muskelskada men för ungefär ett år sedan kom veterinären fram till att bogen var söndertrasad och hon fick avlivas. Antagligen hade hon kanske fastnat mellan två stenar när hon var föl och sedan dragit på sig den skadan.
 
Så himla tråkigt för hon var verkligen superfin när jag red henne. Skulle så gärna velat haft henne i stallet! Men det känns skönt att veta vad som hände och att hon har det bättre där hon är nu. Finaste Litla 
 
❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤