Nu är snart oktober slut. Snart är det november och snart är det vinter.

 

Den 18 oktober var det 3 år sedan Fifi tog sitt sista andetag och den 26e var det 4 år sedan Åke sträckte på sina vingar innan han somnade förevigt i min hand. Cancern som ska komma och förstöra allt.

 

Jag kommer ihåg allt in i minsta detalj.

När jag fick sätta upp Åke på hans gunga flera gånger då han ramlade ner hela tiden. TIllslut tog jag ut honom och han fick ligga på mitt bröst och i min hand. Efter ett tag sträckte han på ena vingen sedan den andra och då var han borta föralltid.

Fifi som blev dålig jättefort och dagen innan upptäckte vi hennes cancertumör på ryggen. På morgonen var hon vid liv men efter skolan hade hon också gett sig av.

 

Om ett par dagar, rättare sagt 7e november så är det 5 år sedan Frida dog hos veterinären i väntan på en spruta. 5 år! Jag var 11 då.

 

Detaljerna från den fredagen sitter också fast och jag blir påmind om dom hela tiden. Då jag och Johanna gick hem från skolan och testade en ny väg men vi fick vända, då vi kom hem till mig, då Frida var orörlig, då jag ändrade "humöret" på msn och skrev om Frida där, då vi åkte in till djursjukhuset i stan, då vi kom in, då hon i kassan frågade om det var min kanin, vad hon hette, då hon sa att hon var väldigt fin, då vi fick gå till ett rum och vänta på veterinären, då jag satt som fastfrusen, då veterinären aldrig kom, då jag klappade Frida, då jag gick runt runt runt, då pappa kände på henne och sa att hon inte andandes längre, då han gick ut och sa att det var för sent, då veterinären kom direkt efter, då vi tog med henne hem, då pappa begravde henne och jag klarade inte av att vara med, då Teddy blev ensam kvar.

 

Jag tror inte någon förstår hur mycket dessa två kaniner betydde för mig. "Det är ju bara kaniner". Kaniner som tydligen inte kan lämna avtryck i ens hjärta.

 

"Little friends may prove to be the largest!"