Gott Nytt År!!

Nu lämnar vi snart 2013 bakom oss. Ett otroligt år men jag vet att 2014 kommer bli ännu bättre!

2013 lider mot sitt slut

Snart börjar nog lite folk droppa in här hos oss. Några släktingar och vänner kommer nämligen hit på lite nyårspartaj. Tänkte bara slänga in ett litet sista inlägg för iår och vi hörs igen nästa år! Eller juste har ett tidsinställt som kommer upp någongång ikväll också. Men det räknas inte. 
 
Nästa år ska bli mitt och Coopers år. Vi ska kämpa på och bli grymma. Försöka komma runt en LB felfritt är väl målet för 2014. När det blir får vi se, när vi är redo helt enkelt!

Mongohäst är det enda jag kan säga

 
En snabb liten berättelse i bilder om dagens ridtur som just nu är min Snapchat story. 
 
Om jag ska berätta lite kortfattat med ord så började allt väldigt bra. Jag skulle rida barbacka och Pernilla var övertygad om att jag skulle flyga av men jag var ganska säker på att det inte skulle hända. Det hade snöat inatt så det var inte superhårt på vägen så jag travade lite också och det gick finfint. Men sedan kom det ju till dedär med galoppen. Jag fattade galopp och det gick väldigt lugnt och fint i kanske 20m sedan tyckte han att vi kunde öka lite, och det blev alltså sken då. Kanske 50m efter så kastade han sig in på en gård och jag flög i backen. Han tog ett varv på gården innan han stannade så jag fick ta honom.
 
Jag blev vansinnig så gick bort till ridhuset och jagade runt honom en stund. Hoppade upp igen och skulle prova galoppen igen. (Ja, jag ger mig inte i första taget). Blev värre denna gång då han flög iväg i fattningen och direkt efter kastade han sig ut på en åker och jag flög av igen och då drog han. Han sprang som tur var hemmåt och stannade till några gånger på vägen. Jag höll nästan på att få tag i honom efter halva vägen ungefär men då var det en hund som inte kunde låta bli att kasta sig lite mot Cooper så då drog han igen. Han stannade vid gården nedanför stallet och där var det en som uppehöll honom lite så jag kunde ta honom. 
 
Så inte direkt så allvarligt. Han tyckte nog att det var superkul att få springa om man bortser från att han trasslade in frambenen i tyglarna hela tiden och var lite irriterad på dom. 
 
Jag blir så vansinnig men ändå kan jag inget annat än att skratta åt honom. Skulle kunnat hoppa upp efteråt när jag fick tag i honom och galopperat igen men kände inte att det var läge haha ;) 
 
Det verkar finnas liten egen vilja innanför pannbenet på honom ändå. Dock så hade jag nog rekommenderat honom att inte just använda den viljan då vi galopperar för nu blir det minsann annat bett och eventuellt martingal som åker på! 
 
Undrar hur stort mitt knä kommer bli. Fick två smällar först och sedan när jag kom hem halkade jag och landade på samma knä. Just nu är det väl dubbelt så stort så får se imorgon ;)