Tandläkarbesök för B1 och B2

Imorse lastade vi båda hästarna och begav oss mot Huddik för ett besök hos en (för oss) ny tandläkare. Cooper har tidigare fått tänderna raspade men nu fick vi (eller snarare hästarna) testa på något nytt. Bortsett från att jag inte vet vad Qurre haft för munkontroll tidigare i livet. Denna tandläkare gav lugnande och satt sedan på en pall och lyste in samt använde likande verktyg som när vi går till tandläkaren. Inga stora otäcka raspar här! 
 
 
Qurre var först på tur och han svarade riktigt ordenligt på det lugnande och försvann till en annan värld. Hans tänder såg riktigt fina ut och det var inga större bekymmer alls. Han hade skav på sidorna vid bettet vilket beror på att jag haft för långt bett så nu ska han gå ner två storlekar till 10,5cm. När han var färdig stapplade han på rejält till en annan box och där stod han helt däckad under näst intill hela Coopers undersökning. Tröttis haha! 
 
 
Sedan var det Coopers tur och han svarade inte alls på sitt lugnande. Han fick två sprutor med ett litet mellanrum precis som Qurre men precis när hon började undersöka honom försökte han väcka sig själv. Då fick han en tredje spruta vilket totalt blev som en dos för en storhäst men trots det var han ändå inte helt lugn utan skakade och försökte väcka sig själv. Han är nog så pass känslig och vågar inte slappna av utan har för mycket kontrollbehov helt enkelt. 
 
I hans mun hittade tandis desto mer problem. Två hakar (typ som taggar längst bak i käken) vilket hade ställt till med en del skav på slemhinnorna och troligtvis hindrat honom från att tugga normalt (samt att det skulle kunna vara en bidragande faktor för headshakingen). Utöver det har han en missbildad tand som jag vetat om i något år men som tidigare tandläkare sagt att de berott på att han tuggat sönder den. Medans denna tandläkare sa att den är medfödd bara det att den har inte visat sig förrän nu senaste åren. Missbildningen har gjort att hans bett på högersidan är som en våg, medans vänstersidan ser bra ut. Inget som direkt går att åtgärdas utan bra att veta om åtminstone.  
 
Ännu fler pusselbitar faller på plats eftersom han alltid varit otroligt spänd och sitter fast i käken samt tuggar bara åt ena hållet. Men tidigare tandläkare har inte hittat några större problem så det känns väldigt bra att vi fick chansen att träffa denna. Kommer aldrig någonsin gå tillbaka till någon som raspar tänderna och jag uppmanar alla er hästägare att söka reda på en sådan här "riktig" tandläkare som jag skulle vilja kalla det! 
 

Nu är jag här igen

Hallådär! Det har gått en månad sedan sist men jag tror att jag behövde det. Hela hösten var slitsam, kändes som att jag grävde mig mer och mer nedåt utan att få en chans att komma upp igen. Skolan tog väldigt hårt på grund av alla projektarbeten vi hade, egentligen inte för själva uppgifterna utan snarare för alla grupper. 
 
Sedan kom bakslaget med Cooper. Vi skulle ha en rolig tävlingshöst och kvala Medelsvår B men istället kom headshakingen tillbaka och vi genomförde katastrofala program. Fick ställa in de sista starterna och vi var tillbaka på ruta ett. Tog kontakt med en djurkommunikatör och homeopat. Kom på rätt spår igen - skakningarna slutade. Började leka med byten och de var på g att sitta åt vänster. Lyckades få till ett byte åt höger och i samma sekund han bytte kom den värsta headshakingen sedan förra vintern. Detta var i mitten av december och då fick vi "träningsförbud" och jag börjar lessna rejält på det. Nu har det börjat lugna ner sig men kommer under ridning och nosnätet krävs 9 gånger av 10. 
 
Qurre däremot gör framsteg hela tiden och har fått lysa upp mörkret litegrann. Snacka om att han kom in i mitt liv i rätt tid <3
 
Nu kör vi en bildbomb från hösten fram till nu!
 
 
En dag när jag fick nog av Coopers långa man som bara blev längre och längre. Och nu är den snart lika lång igen...
 
 
Två halloweenfester. En då jag var klädd till någon form av halloween-likt medans den andra ska föreställa en julgran. Vilka idéer....
 
 
Bilderna talar för sig själv.. Det var en väldigt spännande utekväll.. Haha!
 
 
 
Herr Q som troligvis fick köldchocker. Ena gången i början av december och andra gången på julafton. Matvägrade och såg mest döende ut när han kom in i boxen men efter lite värme var livet bra igen. Skrämmer livet ur en dessa djur alltså...
 
 
...Eller som denna gång när jag satt på jobbet och fick samtal från stallet att Qurre skurit upp ögonlocket. Jahapp... Skickade bild till veterinären som sa att det var lugnt och inte behövde sys så jag chansade på det. Har snart gått två veckor och såret verkar läka ihop sakta men säkert. 
 
 
 
 
Och nyår har jag också hunnit med. Fast Epa bilden är för någon månad sedan - då kände jag mig gammal.
 
 
På nyårsdagen åkte jag, brorsan och hans tjej pulka, fortfarande lika roligt haha!!
 
 
På julafton tog jag en tur på båda två. Cooper gick i skogen medans Qurre red jag barbacka på första gången och vi gick i ett tomtetåg med flera andra i byn. Sedan har vi en bild som bara är ett par dagar gammal. Fråga mig inte hur han lyckats fått grimman sådär.
 
 
Här om dagen när jag försökte locka på Qurre för att ta en bild. När jag sedan kom hem och scrollade genom kamerarullen såg jag någon annan också var sugen på moroten. 
 
 
Avslutningsvis var jag på hockey igår och jag fick i uppdrag att köpa chokladlotter. Inga problem att vinna här inte! Den sista bilden får stå för dagens eftermiddagsunderhållning då Henrik Ankarcrona (svenska hopplagets förbundskapten) höll träningar på en ridskola i närheten.  

Klubbtävling 22 december

I lördags var vi med på vår andra klubbhoppning och tog oss an 60 och 70cm. Direkt vi lastade ur var han väldigt taggad så han förstod nog vad som var på g. Medans vi skrittade fram fick jag sitta och bromsa för han tyckte det var mycket roligare att springa. Han blir verkligen en helt annan häst när han kommer på tävling!!
 
På framhoppningen red vi runt lite och tog några språng. Försökte få honom på bakbenen då han lätt hamnar i framvikt och tuffar iväg. Väl på banan i första klassen var det fullt ös medvetslös. Han öste på och jag försökte styra runt oss. Lyckades sätta tillbaka honom på några enstaka hinder men i landningen drog han iväg igen. Han blir så pigg och när jag måste bromsa orkar han inte behålla vikten på bakbenen utan hamnar i framvikt vilket inte är det bästa utgångsläget innan hindren. I den andra klassen var han lite lugnare och vi fick några bättre språng. Men vi lyckades med två felfri rundor och han tycker att detta är livet, haha!